Valet 2010
 

Häverösocialdemokraterna - presentation

 

 

 

Borgs bluffar om  regeringens lönesänkarstrategi

I en artikel i dagens Aftonbladet talar ledande experter klarspråk. Regeringens jobbpolitik bygger på antagandet att jobben blir fler bara om lönerna sänks på svensk arbetsmarknad.

* Lars Calmfors, professor i nationalekonomi och ordförande i regeringens Finanspolitiska råd, säger att regeringen sannolikt gör bedömningen att den inte klarar att ta hem debatten om att jobbskatteavdraget leder till lägre löneökningar.

* Stefan Fölster, chefsekonom på Svenskt näringsliv, är inte på samma linje. Han säger att, ”En lönesänkning låter farligt. Vi har en regering som är räddhågsen av sig i många frågor.”

* Per Jansson, tidigare statssekreterare hos finansminister Anders Borg och i dag avdelningschef på Riksbanken, säger att sambandet är självklart: när fler pressas ut på arbetsmarknaden kommer den ökade konkurrensen om jobben att leda till en allmän press nedåt på lönerna.

* Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, uttrycker oro för att regeringens politik skapar en permanent lönepress nedåt och menar att det finns en risk att Sverige går en amerikansk utveckling till mötes där stora grupper av löntagare inte får några löneökningar alls.


Våra kommentarer
- Den borgerliga regeringens långsiktiga strategi är att öka sysselsättningen genom att sänka lönerna på svensk arbetsmarknad.

- Den försämrade a-kassan är en central del av regeringens strategi. De lägre ersättningsnivåerna, det sänkta taket och differentieringen av avgifterna syftar till att arbetslösa ska tvingas ta nya jobb till lägre lönenivåer.

- De höjda avgifterna till a-kassan har trängt ut en halv miljon människor ur a-kassan. De är nu utan försäkring. Detta tillsammans med nedrustningen av den aktiva arbetsmarknadspolitiken är en del av regeringens lönesänkarstrategi.

- Vi vill inte, som regeringen, sänka svenska folkets löner. Tvärtom. För oss skapas framtidens jobb genom investeringar i utbildning och forskning, kompetensutveckling, investeringar i infrastruktur, bostadsbyggande, välfärd och ett konkurrenskraftigt näringsklimat.

Artikeln i Aftonbladet:

 http://www.aftonbladet.se/nyheter/valet2010/article7260477.ab
 

Fredrik Reinfeldt - Sovande folket

 

 

 

VECKANS ANALYS: Moderaterna
 

Valrörelsen 2006 utgjorde borgerligheten en bild av självsäker politisk energi. I dag utgör de snarast en bild av vilsen oförståelse inför en utveckling, som inte blivit som de tänkt sig, skriver Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgren i VECKANS ANALYS.
Tidskriften Fokus tecknar i sitt senaste nummer en kritisk, och som det förefaller initierad, bild av läget inom Moderaterna. Planeringen inför valrörelsen är skakig, partistrategerna från 2006 är upptagna av regerandets bekymmer, och den interna debatten om politikens inriktning nästa mandatperiod ligger i stort sett nere. Partisekreteraren kämpar på med diverse kampanjer, men bakom parollerna finns inte mycket av konkreta program.
Det är i linje med av man utifrån kunnat iaktta av såväl Moderaterna som regeringen i sin helhet under åtskilliga månader. Valrörelsen 2006 utgjorde borgerligheten en bild av självsäker politisk energi, med ett program som förmedlade intrycket att de hade grepp om utvecklingen och ett program som kunde lösa ett antal problem som bekymrade väljarna. I dag utgör de snarast en bild av vilsen oförståelse inför en utveckling, som inte blivit som de tänkt sig.
Litet typisk är kravet att Arbetsförmedlingen ska se till att informera mer om "jobbskatteavdragets positiva effekter för nettoinkomsten av arbete". Att ett parti, som tidigare kritiserat myndigheterna för att driva "politisk" information nu plötsligt vill att en statlig myndighet direkt ska göra reklam för borgerlig skattepolitik är i sig självt intressant. Men bortsett från det - tror man på fullt allvar att vi har över 9 procents arbetslöshet för att folk fått för sig att det är ekonomiskt mer fördelaktigt att vara utan jobb än att förvärvsarbeta? Och att man alltså kan prata ner de där 9 procenten genom att tala om för alla arbetslösa att de tjänar på att få ett arbete?
Borgerligheten förefaller ha fastnat i sin egen världsbild, det vill säga att arbetslöshet och sjukskrivningar orsakas av för generösa socialförsäkringssystem. Och att botemedlet handlar om dels sämre ersättningar, dels skillnader i beskattningen mellan förvärvsinkomster och sociala ersättningar/pensioner.
Från ekonomisk-teoretiska utgångspunkter kan det låta logiskt. Men teorierna höll inte inför konfrontationen med verkligheten. Egentligen påminner det om den gamla H C Andersen-sagan om kejsarens nya kläder. Medborgarna har utlovats något fantastiskt, en stor apparat har satts igång för att producera detta fantastiska - och i slutändan visade det sig vara ingenting.
Men precis som kejsaren i sagan så låtsas moderaterna tappert som att den nya kostymen sitter perfekt och är precis så lysande som utlovats.
Det är där regeringens problem ligger - oförmågan att ställa om tänkandet och inse att problembilden var både annorlunda och mer komplicerad än man trodde.
Därav handlingsförlamningen. För handlingsförlamning är vad det verkar handla om. Exempelvis oförmågan att ens erkänna, än mindre åtgärda, de orimliga effekter som förändringarna i sjukförsäkringen fått för enskilda människor är lika oroande som häpnadsväckande.
I stället faller man tillbaka på reklamkampanjer, typ den just pågående på temat "rättvisa", som snarast utmanar löjet.
Det är visserligen sant, som några opinionsanalytiker påpekar, att det finns en tydlig strömning inom väljarkåren av längtan efter just "rättvisa". Så rent verbalt, eller tematiskt, ligger kampanjen rätt.
Men vad den moderata kampanjledningen missat - och vad kommunikationsexperter över huvud taget verkar missa ibland - det är att det inte räcker med att hitta en slagkraftig formulering för att gripa tag i folk. Den måste också upplevas stämma med innehållet bakom. Begreppet "utanförskap" fick genomslag 2006 därför att det svarade mot en oro hos väljarna att för många hamnade utanför arbetsmarknaden. Moderaterna verkade till skillnad från Socialdemokraterna ta den oron på allvar, och ha ett svar på vad man skulle göra åt problemen - och det räckte för att vinna över de nya väljare som gav valseger.
Men de väljare som borgerligheten den här gången måste vinna över (eller tillbaka) är väljare som är kritiska inte mot socialdemokratisk (eller rödgrön) politik, utan mot moderat. Den oro för orättvisor, som opinionsanalytikerna spårar, handlar om sådant som växande ekonomiska skillnader, om behandlingen av de sjukskrivna, om barnfattigdomen. Och de som oroar sig över det tror inte att det är moderaterna som har lösningarna på de problemen.
"Full sysselsättning", kräver den moderata kampanjen, samtidigt som den egna budgetpropositionen räknar med att arbetslösheten om några år, när ekonomin åter nått fullt kapacitetsutnyttjande, ska ligga på över 6 procent.
• "Alla ska ha rätt till en bra start i livet" slår partiet fast, samtidigt som rapporterna kommer att barnfattigdomen ökat ytterligare under deras regeringsperiod.
• "Låg skatt på vanliga löner" heter det, samtidigt som den egna budgetpropositionen medger att deras skattesänkningar främst gynnat de högavlönade.
Den moderata kampanjen väjer för de rättvisefrågor, som faktiskt bekymrar många väljare, och de betyder att partiet helt enkelt talar förbi dem - och antingen utmanar ilskan eller löjet.
Moderaterna verkar sitta så fast i det budskap man själv vill sända, att de för alla sina kommunikationsexperter glömmer den grundläggande regeln att om man ska få människor att lyssna, måste man starta i lyssnarnas föreställningar - inte i de egna.
Vilket återigen ger bilden av att Moderaterna helt enkelt inte förstår den verklighet, som ligger utanför deras egen föreställningsvärld.

VECKANS ANALYS: Centerpartiets fiasko


FREDAG 22 JANUARI 2010: Maud Olofssons Centerparti har skurit av banden till kärnväljarna. Det har inte blivit mycket mer än tomma fraser om bättre villkor för småföretagen. Partiet har helt övergett regionalpolitiken. Omsvängningen i kärnkraftsfrågan har varit svårsmält för många i den äldre generation som fortfarande bär upp mycket av själva partiarbetet, skriver Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgren i VECKANS ANALYS och konstaterar:
- Centerns nuvarande låga opinionsstöd kan läsas inte bara som att partiet misslyckats med målet att bli dubbelt så stort. De pekar tydligt på att partiet försökt vinna sina nya väljargrupper på ett sätt som skrämt bort de gamla kärntrupperna - utan att några nya strömmat till i stället.

I valet 2006 fick Centerpartiet 7,9 procent av rösterna, vilket faktiskt var en ökning med 1,7 från föregående val. Och partiet utlovade kaxigt en fördubbling till 16 procent till valet 2010. Enligt den senaste opinionsmätningen är resultatet mer än en halvering, till 3,1.

Opinionsmätningar kan visserligen svänga, och särskilt när det gäller småpartiet är exaktheten i resultaten svag. Men eftersom åtskilliga mätningar ger partiet en väljarandel kring 4 procent, kan man nog lugnt dra slutsatsen att väljarstödet är vikande, och att partistrategerna i Centern har anledning att vara rejält oroliga.

Den tilltänkta ökningen till 16 procent förutsatte att partiet skulle dra till sig nya väljargrupper utöver de traditionella, och ansträngningarna inriktades främst på att återupprätta den ställning i storstadsregionerna, som partiet erövrade under de Fälldinska glansdagarna på 1970-talet. De nuvarande siffrorna kan läsas inte bara som att partiet misslyckats i det avseendet. De pekar tydligt på att partiet försökt vinna sina nya väljargrupper på ett sätt som skrämt bort de gamla kärntrupperna - utan att några nya strömmat till i stället.

Det är den omvända utvecklingen mot 1970-talet, när Centern 1973 gick upp till 25,1 procent genom en politik som både stärkte de egna kärngrupperna och kraftigt breddade väljarbasen. Så Centerpartiets problem kan ge anledning till en del reflexioner på temat konsten att förnya ett parti - och konsten att misslyckas med det.

Centern med det dåvarande namnet Bondeförbundet var från början ett landsbygdens intresseparti, framför allt ett intresseparti för mindre och medelstora lantbrukare/skogsägare. Det var grupper som ofta kände sig trängda av de starkare ekonomiska intressena hos storjordbruk och de stora skogsbolagen, och det skapade en intressegemenskap med socialdemokratin och det partiets kamp mot just starka kapitalintressen - låt vara att utgångspunkterna var helt olika. Centern var ett borgerligt parti i sin inställning till privat ägande och privat företagsamhet, men den företrädde en annan sorts ägare och företagare än moderater och folkpartister - det var, på ett helt annat sätt, ett ”småfolksparti”.

Landsbygdsförankringen förklarar varför C blev det första av de etablerade politiska partierna att ta till sig miljöfrågorna. I 1970-talets ”gröna våg” blev centern därför det radikala borgerliga alternativet, det som stod för framtidens nödvändiga miljöhänsyn och vågade kritisera kapitalintressena i storindustrin utan att för den skull hota marknadsekonomi och fritt företagande. Det hade en tydlig appell till väljare i städernas medelklass, som ofta bara var en halv generation från landsbygdsmiljön.

Som redan konstaterats: Det nya Centerpartiet knöt ihop kärnväljarna i det gamla Bondeförbundet med nya väljare i städerna, som oroade sig för miljön och inte kände sig hemma med det storindustriella samhället.

Maud Olofssons Centerparti har snarast skurit av banden till kärnväljarna. Det har inte blivit mycket mer än tomma fraser om bättre villkor för småföretagen. Partiet har helt övergett regionalpolitiken. Omsvängningen i kärnkraftsfrågan har varit svårsmält för många i den äldre generation som fortfarande bär upp mycket av själva partiarbetet. Den klantiga hanteringen av Vattenfalls kolkraftsengagemang blev förmodligen rent salt i de såren.

För de centerpartistiska kärnväljarna måste partiets omorientering mest kännas som att det totalt uppslukats av den moderatstyrda borgerlighet, där man själv aldrig riktigt känt sig hemma och där man känt att det som varit den egna profilen, det egna alternativet, försvunnit. Och för de nya väljare man velat vinna - ja, varför skulle Centern upplevas som ett intressantare ”modernt” borgerligt alternativ än det som redan finns i form av moderaterna?

Centern kan aldrig tävla med moderaterna om storstädernas välutbildade medelklass genom att försöka vara bättre på de frågor moderaterna redan äger. Den möjlighet man har är att försöka vara bättre i en fråga, som ligger borgerliga väljare nära men som moderater - eller folkpartister - inte riktigt är ägare av. I det perspektivet var det stora misstaget att släppa miljöfrågorna; det Centern borde ha gjort var att bli borgerlighetens lokomotiv i klimat- och energifrågorna, inte bara någon som traskade patrull efter Fredrik Reinfeldt.

För miljöfrågorna engagerar alltså storstädernas välutbildade medelklass - Miljöpartiets framryckning i opinionsmätningarna beror i stor uträckning på röster från de grupperna. Precis som på 1970-talet hade C med detta kunnat intressera nya väljargrupper utan att för den skull stöta bort de gamla.

Över huvud taget kan man misstänka att den centerpartistiska anslutningen till det nyliberala tåget var feltajmat. Den nyliberala vågen håller på att sjunka undan, och vi möter på nytt en växande kritik mot de enkla ”marknadslösningar” som i praktiken ger för mycket makt åt bestämda ekonomiska intressen, och en ny prövande debatt om hur alternativen till detta ser ut. Då är Stureplanscentern ointressant.

Och om man nu vill göra mer allmänna sanningar av detta så kan man väl säga att om ett parti ska lyckas växa genom att dra till sig nya väljargrupper, så handlar det om att bredda sin politik - inte att totalt svänga om den.

Anne-Marie Lindgren
utredningschef, Arbetarrörelsens Tankesmedja

 

Socialdemokraternas jobbkongress 2009

Ett brett rådslagsarbete har nu landat i ny politik. 1107 motioner har behandlats och nya riktlinjer antagits. Socialdemokraternas 36:e ordinarie partikongress avslutades på söndagen den 1 november på Stockholmsmässan i Älvsjö.

Vi socialdemokrater har en idé om vårt gemensamma samhällsbygge. Jag har kallat det för möjligheternas land. Det är ett Sverige som bygger på insikten att vi är starkare tillsammans.

Mona Sahlin på jobbkongressen 2009

 

Beslut i korthet

S kommer inte att ta bort karensdagarna.
S är emot vinstuttag för företag i vård och omsorgen, men vill inte förbjuda det.
S vill höja studiemedlet – hur mycket är inte specificerat.
S vill förbjuda sms-lån till barn under 18 år.
S vill tvinga alla kommuner att erbjuda ”nattis” – barnomsorg även på obekväma tider.
S vill riva upp lagen om eget boende för asylsökande, ebo, och införa ett nytt system.
S vill skrota ”pigavdraget” – rätten att dra av hushållsnära tjänster på skatten.
S vill återinföra förmögenhetsskatten.
S vill verka för att minska klyftorna i beskattning mellan pension och lön.
S säger ja till svensk trupp i Afghanistan.
S vill ha 80-procentig ersättning i a-kassan 

 

Nya politiska riktlinjer

Viktigaste beslut